sanitasthlm

Varför har människan så svårt att stå för sina fel och misstag. Vad hindrar oss från att se sanningen i klarhet, att ge & ta lika mycket gentemot varandra? När livet är som svårast och känns som mest tungt, vad är det som gör att vi döljer sanningen djupare då? Ok att det är jobbigt att se sanningen i vitögat ibland...men är det inte jobbigare att försöka dölja och hitta på ursäkter & lögner om sig själv? Om man har byggt upp sitt liv på historier som inte stämmer....hur kan man fortsätta att leva i en bubbla utan att gå omkring och må dåligt? Ändå fortsätter en del att leva så...i hela sina liv? Jag förstår verkligen inte.

Jag har sett & känt det i stort sett hela mitt liv, omkring mig. Det har gjort mig sorgsen, ledsen men ändå har det gett mig en viss klarhet i vad jag själv vill & kan stå för. Lögner...oavsett om vad...är det värsta jag vet. Jag vet inget som är värre. Finns det lögner så finns det ingen själ...inget genuint i grunden. En osäker själ som gör allt för att skydda sig själv och skövlar andras liv & själsliv...... Det både äcklar mig och får mig att känna en stor sorg för dessa själar som inte har hittat sina egna liv än. 

Så mitt råd är, lev ditt liv i sanningen tecken oavsett hur ont det gör för stunden. Stå för dina fel och misstag. Om ditt hjärta & vilja är god i grunden.....för det med sig godhet och lycka i längden. Never ever give up godheten.....