sanitasthlm

Solen värmer så gott, både på min hud och i min själ. Allt har en början och ett slut. Jag mår så bra, jag är så nöjd med mig själv. Om man nu får säga så?  Jag har tagit lång tid på mig att rannsaka mig själv och funderat på livet. En massa vad, varför, när, hur, men......! Men man har alltid själv ett "ansvar att ta" i möten mellan olika människor. Alla måste vi ta vårt "eget" ansvar gentemot andra. Ingen kan ta ditt ansvar likväl som du inte kan ta ansvar för någon annan människas agerande eller beteende. Det måste de själva göra! Jag säger inte att det är en lätt uppgift, för det är det verkligen inte. Men vi "måste" göra det.
Först då klarnar vardagen och situationerna upp. Jag är sååå glad att jag har tagit mitt.
 
Mitt i mitt liv står jag nu på mina ben och känner att vinden håller på att vända. Allt är mycket ljusare, mycket varmare och framför allt en såndan harmoni som strömmar inom mig i varje steg jag tar. Jag trivs! Jag har mött så många härliga människor, lyssnat på deras historier. Jag har suttit själv och funderat i långa stunder över mitt liv i sin helhet. Allt jag kan säga är att Jag är på väg att landa.....på en mjuk gräsmatta och det känns så rofyllt. Jag är så glad. Jag älskar alla mina barn så oerhört mycket. Just nu önskar jag att jag kunde krama om dig L.... Du anar inte hur mycket du betyder för mig. Du är en bit av hela min själ.

Jag vill ägna en stund varje dag åt att tänka på positiva saker jag har upplevt och känt om och med olika personer. Som det så fint heter, nära och kära. Det ger sådan inblick som vi ofta glömmer bort och bara rusar vidare ifrån. Den inblicken ger oss värme, kärlek och energi att fortsätta framåt...oavsett i vilken riktning. 

Jaha, så var det midsommar igen då.
Den kanske allra mest ursvenska firandet, med spelmän, Kvinnor i folkdräkter, dans kring midsommarstång, långbord med traditionell mat. Enligt de senare åren börjar man fira mitt på dagen med den berömda sill lunchen. Tidigare var det midsommar"daggen" som man gick upp och inhämtade på ängen utanför där man bodde. Med ett lakan fångade man upp daggen & vred ur dropparna och samlade de på en burk eller en flaska. Den daggen kunde man dricka, smörja på sig eller liknande, för man ansåg att det kunde ge oss kraft eller bota sjukdomar genom årets lopp. Den var botande av alla de möjliga slag.

Man kan läsa sig till lite olika versioner som bakgrund till att vi firar just midsommar.
En av de vanligaste är dock att midsommarhelgen firade man urspungligen vid sommarsolståndet. Man firande  årets längsta dag & det var en viktig högtid. När vårt land kristnades slogs midsommarafton ihop med firandet av Johannes döparens födelsedag.  I bondesamhället firades midsommar som en hyllning till sommaren och växtligheten. Midsommar var framför allt en ungdomsfest men även viktig vid bruken i Mellansverige. Midsommarstången var ursprungligen en symbol för fruktsamhet.

Jag har läst flera olika på nätet om asken Yggdrasil, nordisk mytologi, eller att den igentligen inte alls är så svensk som vi tror. Enligt vissa kommer den förmodligen från Tyskland på ca 1300-talet 1400-talet och firades igentligen i maj?!
Nåväl....firandets ursprung eller inte....Svenska eller inte. Det är ialla fall ett fantastiskt möte med familj, vänner och kärlekar.  Ett ypperligt tillfälle att ställa till med fest och att grilla, umgås, dricka liten alkohol i nära vänners lag och ha en oförglömlig dag/kväll & /natt!

Önskar Er alla en Glad Midsommar vart ni är befinner er och gör!

Du var så vacker, så vacker för mig! Från den första gången jag träffade dig när jag var fyra år och lärde känna dig och du blev min moster. Solen lyste upp hela himlen, du lyste upp hela mig. Du var så vacker i din själ , så mild, så ärlig och varm i ditt hjärtat. Du var en ängel som kom till mig. Du gav mig mod, mod att vara mig själv, mod att utvecklas till mig. Fast du inte längre finns i livet, finns du alltid med mig. Jag känner din närvaro dagligen. Du fanns alltid brevid mig i både svåra stunder och det som gav glädje i mitt liv.
Har aldrig sagt till dig hur mycket du betydde för mig, hur mycket du gav mig genom att bara vara du. Jag tror att du kände mig kärlek och min tillit till dig även om inga ord blev uttalade om det.

Du var så vacker, så vacker för mig! Jag saknar dig så oerhört mycket. Det tomrum som du har lämnat efter dig kommer aldrig att fyllas. I mina drömmar finns du fortfarande hos mig.....

Det finns mycket som händer runt omkring oss som vi inte pratar om. Tankar vi tänker men som vi inte säger. Tystlåtande ställningstagande och onsynliga steg som tar ett kliv ifrån, så att ingen märker något eller kan kommentera det. Att vilja vara onsynlig, att välja det i olika vägval i livet är inte fel. Jag tror det handlar om räddsla! Räddsla om att inte kunna stå för det du igentligen tycker och tänker. För vad ska andra tycka om "dig" när du går emot eller inte känner likadant?! Eller hur andra kan "utesluta" dig från en tillhörighet.

Alla kan förstårs inte gå runt och ständigt uttrycka vad man känner & tycker, men att visa vem du är, din grund och dina värderingar är ändå din skyldighet som människa, som vän, som partner. Det är DET som gör vem du är. Om du inte står upp för dig själv kommer ingen annan heller att göra det. Små medel kan räcka. Räck fram din hand..... Du är inte ensam om att "vara annorlunda". Vi alla är det inom ramarna.

Be more concerned with your character than your reputation, because your character is what you really are, while your reputation is more what others think you are!

Idag har det varit en mindre rolig dag! Min älskade lilla dotter ligger på sjukhuset för kraftiga magsmärter. Har varit med henne nästan hela dagen. Känner mig så hjälplös när jag inte kan "ta bort" det som gör ont för henne. De tror att det kan vara blindtarmen men de behöver undersöka henne mer.
Tiden stannar då det händer något med våra barn. Allt annat spelar mindre roll tills man har hittat vad man kan göra för att röja det som inte är bra. Det kommer nog alltid att vara så. Min lilla princessa..änglar ska vaka över dig och jag är vid din sida i mina tankar 24/7. Även om min ork trynar imellan åt så finns jag alltid här för dig. Älskar dig!

Livet är ett mysterium, en berg och dalbana som aldrig tar slut. Man kan välja att se på det negativt eller positivt. Som många säger: Livet blir vad du själv gör det till! Det stämmer så väl.  Visst, saker & ting händer i livet som man inte rår för eller som man inte kan påverka så mycket men det du "kan" påverka är hur du tar det till dig. Hur du ser på saker & ting som händer runtomkring dig. Du kan välja att faktiskt lära dig något av det. Se meningen med det. Jag vet att meningen är inte alltid så lätt att förstå sig på. Ibland svider verkligheten som eld när den kryper en inpå livet. Ge inte upp hoppet, ljuset, glädjen finns där ute. Det gäller bara att du klarar att skingra de mörka moln som ibland döljer den.  Mycket knas kan man göra i livet, men man får aldrig någonsin "ge upp" de man kämpar för. Ger du upp din kamp så förlorar du din själ och styrka inombords. Var alltid så sjysst du bara kan mot den du möter, ärlig. Det du ger får du tillbaka. kanske inte av den personen du ger till......men du kommer att få det du ger. Det kallas Karma.  :))

Some people believe that holding on and hanging in there are signs of strength.

However, there are times in life in which it takes much more strength to just let go....

Mitt lilla hjärta, min fina, min princessa.....

Du är så vacker, så perfekt utan att du ser det. Du har allt du behöver inom ditt räckhåll. Göm inte din värme & kärlek. Vinden smeker ditt fina hår, dina länktansfulla fina ögon som ser ut på livet, du är hungrig på ditt liv , jag vet.....! Jag "vet"  att du är stark, jag "vet" att du kan själv och att du analyserar mycket om "allt".

Oavsett vad som händer har du hela mitt hjärta, min själ hos dig...vart du än går och vänder dig i livet. Oavsett om du vill eller inte. Jag finns här, här för dig.....när du vill. Jag kan bara vara på mitt sätt, mi angelita....jag kan bara ge dig av mig själv på det sätt jag är....men av det jag är....får du 100%. Jag älskar dig & saknar dig......

Would you stop for a sec & look at your life? Please take a moment of your precious time and stop. Think twice what you do, every day........ This moment will never come back.

Do not keep anything for a special occasion, because every day that you live is a special occasion/day. Search for knowledge, eat the food you enjoy, read more, sit on your front porch and admire the view without paying attention to the needs. Pass more time with your family, your friends and the one you love, visit the places you love. Life is a chain of moments of enjoyment; it isn’t only survival.

Don't go for looks, they can deceive. Don't go for wealth, even that fades away. Go for someone who makes you smile because it takes only a smile to make a dark day seem bright again......

I helgen kommer min lilla godis. Hon är världens bästa tjej. Hon är ett ljus i mitt liv. Livet strålar genom henne, busiga lilla trollunge. Vi ska gå på äventyr har vi bestämt. Det ska räddas det som räddas kan och hitta de skatter vi kan. Sedan ska vi smyga.... Vi är bra på det! Fast vi är bättre på att äta chips, en och annan bulle kan slinka ner också.

Hela jag fylls med glädje, värme när jag tänker på mitt lilla hjärta. Jag älskar henne så mycket.

 

Idag vet jag....Idag har jag erkänt för mig själv. Det är hårt. Det är tufft att inse att jag är där igen. Jag har kämpat emot i ett par månader, jag ville inte se, jag ville inte inse och vill verkligen inte vara här...igen! Men det ÄR jag.

Vägen hit har inte varit upplyst eller skyltad.....men jag drev mig själv för hårt... åter igen!!
Med insikten om vad som kan hända ( i och med att jag varit här förut) trodde jag att jag hade "koll på läget".....tills det brast! Det är oftast en kombination av olika saker som gör att man "tappar taget" och går in i väggen. Jag "vet" vad det är för min del. Det är en hel hög olika saker i mitt liv som har gjort att jag nu har hamnat här igen. Mycket som ligger bakåt i tiden men också vem jag är. Eller man kan säga väljer att vara. Vilka vägar jag har valt i mitt liv att ta. Med den insikten som jag har förstår jag att jag landar här....till slut. Man kan inte gömma sig för sig själv! Nu gäller det "en gång för alla" att hitta ut, bemöta mig själv och bejaka "vem" jag är. Hitta nya vägar i livet och stå för dem, oavsett hur mkt det blåser.......Det är just det som gör mig stark.

varför är det så kallt? Varför är det fortfarande snööööö. jag vill inte ha mera snö nu. Jag vill att det ska bli vår..*leer*. jag har fått nog av denna kyla nu. Idag ska jag in till stan och ha ett möte...." det glädjs jag åt". Vi får se vart det leder....Man måste börja planera lite.....känna sig för. Det är utveckling! Men tanken på att gå utanför min dörr...får mig att frysa in i benstommen...

Idag är jag på väg...... Jag vet inte vart men det gör inget. Jag är på "rätt" väg. Jag fylls av en varm känsla innuti mig. Blandat med en viss orokänsla. Vågar jag lita på att det är på rätt väg...ska jag gå tills jag eventuellt "ramlar"? Hmm jag vet inte...jag tar myrsteg framåt. Jag stannar, lyssnar...och vill inte vara rädd. Men min nyfikenhet tar över och jag går sakta framåt igen.... Väntar på att bli omkullblåst eller något händer runtomkring mig så att jag inte kan fortsätta framåt....jag vill inte stanna, jag vill gå..... Jag vill upptäcka "mitt" liv igen...och jag går....jag ler...och jag går sakta framåt igen.